Ibland e livets vägar mötbara med flera

Kent har arb med att bärga bilar

Han var med om en olycka för några år sedan

Där chaffören tillen bil klarade sig

m cyklisten han körde på dog

Kent har funderat på denna kvinna en del

Å de har visat sig vara min fostermor

jag har sagt till honom att vi ska fara till kyrkogården nån dag

å lägga en blomma där, en ros

Fast jag vet, hon hade nog helst velat ha vilda blommor

För hon var en mkt enkel en med så varmt hjärta

Hon lärde mig en del om livet

Minns en gång när de var nå tjafs  mellan oss

Jag bestämde mig för sticka

Hon rusade efter mig, tryckte ner mig på vägen å hennes ord då

e för alltid etsade i mitt huvud

" Detta gör jag för att jag bryr mig"

När jag flyttade därifrån började mitt liv på egna ben

Så vilsen jag då var

Oj, oj...

Efter ett tag tappade vi kontakten

Livet lekte å rusade förbi i snabb takt

Men hon fanns alltid inom mig

Sen kom en dag när jag lugnat mig, men då hade de gått så många år

å man ville ej då ta upp kontakten

skam kanske

Men jag vet att en dag kommer vi mötas igen

Å då kommer jag kunna säga förlåt å tack

Jag kommer se till våra vägar möts en dag

å på nå sätt ska jag visa hur mkt hon betydde

Å jag vet, hon kommer godta allt

För en sån person med så varmt hjärta

finns inget ont i

De ger mig lugn när jag tänker på henne

Vila i frid Anita å tack för din omtanke

Kent  

Pratade idag med min kompis

som jag skrivit om tidigare

Som har en kille som heter Olle(kan vi kalla honom)

Min kompis var mkt ledsen

Hon hade kommit hem

å hennes kille var hemma å mkt orolig i sin ångest

Han tog framför hennes ögon en massa tab

å hade druckit samtidigt

Hon fick ringa hans bror

som kom förbi å sen ambulansen

Han följde med

Min kompis var mkt ledsen å bara kände en stor tomhet

å maktlöshet över detta

Ingen ro el skugga över livet fanns

Bara bitterhet å en massa oro

Han fick komma hem dagen efter

Å nyligen så gjorde han ett nytt försökt

men ring sin bror å sagt "hejdå"

Själv var min kompis borta just då

Å den känslan av att ej finnas där

den var så skrämande sa hon

Allt vart svart å när hon kommit hem

fanns bara tårar å ensamhet sa hon

Hon hade satt sig ner i en vrå å önskat hon kunnat krya in i sig själv, bort från allt.

Önskat att solen även lyst över dom 2

Trots värmen frös hon men de var av en kyla av

vad detta ska bli för nåt

Va händer denna gången?

Orkar jag nå mera sa hon till mig

Vad blir de av mig igent?

Vi har inget mera tillsammans förutom hans sjukdom

å förtvivlan.

Hon ville jag skulle ge henne kraften

men orden fanns ej för mig

Jag pratade en stund m henne å lämnade sen henne ensam

m hans avskeds brev nära sitt hjärta

Hoppas de reder sig för bägge 2

De önskar jag av hela min själ....

Måste bara visa en cool bild på våran Sverker