I helgen mötte jag en kompis
vi brukar surra i tele i bland
Å ses mellan varven.
jag såg i hennes ögon att glädjen hon bär
är nu tom
I hennes skratt ekar de en tomhet
å sorgsenhet liksom.
Vi tog en kopp kaffe
å jag frågade hur de var fatt
Hon har mött en kille (som ja träffat)
Han e en mkt fin å snäll en
som vi kan kalla Olle.
Hon berättade att han bär en sjukdom som ej syns på
utsidan, men som väger tungt på insidan
Han "lider" av oro å ångest
å äter medicin för att orka med dagen
Ibland när de blir x-tra tungt för honom
så tar han bara nån x-tra tabl.
Men denna Olle har verkligen ett hjärta av guld
De vet vi bägge 2
å spec min kompis.
Men när hans ångest kryper närmare honom
så e han inneslutande, svår att nå.
Han har bitt en annan människa sen dom möttes
de har hans bror sagt
å höjt hennes till skyarna för henns styrka
som hjälper honom.
De finns så mkt hon får bära
Hon har en ständig skugga av oro kring sig
Han dämpar sin sjukdom när den e som
tyngst att bära med alkohol
Å säger " stötta mig även nu
genom att bära en tung börda med mig"
Ja, nu används ej dom orden
utan bara jag som förkortat versonen
De enda min kompis vill e att kunna somna i trygghet
å vakna med ett leende
under natten el dagen